Foto: Ingvor Thorén (tidigt 1970-tal)
Vi har fått lite bilder från Ingvor Thorén. Den här bilden föreställer mannen i den röda kiosken. Kiosken som ligger i korsningen Ibsengatan/Björnsonsgatan är idag vitmålad och inhyser en Thai Food Take Away. “Knutte, kioskgubben”, står det på baksidan av fotografiet. Enligt Ingvor en mycket vänlig och tålmodig man. Någon som vet mer om honom eller har några kul historier kring kiosken?
{ 18 comments… read them below or add one }
“Knutte” var en trevlig kille. Ibland blev man inbjuden på en fika. Han sålde ju kiosken tidigt 70-tal. Den nye ägaren var en yngre grabb med ett ovanligt efternamn, Le Winter hette han, även han en mycket sympatisk snubbe. Kommer inte ihåg förnamnet. Han var väl den siste ägaren av “Röda kiosken”? Kåken stod ju öde en längre tid innan det blev Thaikäk där.
Idag, på väg till skjutbanan, tog jag en nostalgitripp in på cocosbollsfabriken och bytte några ord med Hasse. Han använder fortfarande samma recept som far sin, och det luktade faktistk likadant som för 40 år sedan
Jag köpte mig en påse cocosbollar, märkligt vad små dessa påsar ter sig idag de var ju enorma när man var liten. Jag fick som vanligt massor av cocosbollar dock ej för 1 kr men för 20. Det är preciiiis så goda som jag minns de, det tackar vi Hasse alldeles speciellt för. Hasse är en vänlig skojfrisk vacker man i sina bästa år. Tack Hase!
Den där mannen har jag gjort mycket affärer med! En mycket lugn och snäll man med en ängels tålamod. De hade ett alldeles utmärkt sortiment av lösgodis men det var före den tid då man plockar själv så det var Knutte som expedierade. Förstår inte att han stod ut med allt vårt velande och ångrande när vi handlade.
Finns det överhuvudtaget den här typen av kiosker längre?
Eller hur, han hade verkligen tålamod den mannen. Tror inte den sortens kiosker finns kvar längre numer är det självexpidering som gäller. Något annat jag saknar från förr är gatumusikanterna som gick runt på gårdarna och spelade medan alla hemmafruar hängde i fönstren och ev. lindade in några ören i lite hushållspappe el. dyl. och kastade ut till de. Minns ni?
Håller helt med att han i kiosken hade en ängels tålamod, men även hemmafruarna som jobbade extra där. En viss koll hade de också på oss tonåringar. Mina föräldrar blev uppringda av en av de anställda, som berättade att jag köpt små paket Prince, o då vill jag påminna om att det fanns ingen nedre åldersgräns för att köpa tobak. Det blev ett herrans oväsen hemma kan jag lova. Men det som drog mest vid kiosken, var killarna på Ibsengatan, som samlades där varje kväll. Så min kompis Rita o jag skaffade oss kvällstid alltid en anledning att ta en tur till kiosken.
Lena, brukade du och Rita ibland sitta och prata på kvällarna på staketet vid den lilla parkeringen mellan Elias Lönnrots väg och Björnsonsgatan? Tillsammans med Bibbi Modin och ibland lite andra brudar? Detta ska ha varit runt 1970. Minst en av er, kanske båda, var väldigt blond – om det nu var ni.
Hej, Ola. B. Visst var det vi som ofta satt på staket. En utmärkt o strategisk plats för att ha koll på kiosken.
Röda kiosken….. mmmm…. känner att jag får nåt nostalgiskt i blicken. Vem minns inte evigshetsmint för 10 öre stycket – dyrt (då) men de räckte länge och var så hårda att man inte kunde bita sönder dem i första taget. Salta remmar för 5 öre. Minns att jag och Vivianne köpte såna, fyllde dem med vitpeppar och bjöd vissa killar på. Konstigt sätt att charma killar, men alla sätt var väl tillåtna. Tror inte vi hade så stor framgång dock.
Ola undrar om en av er tjejer var blond och det var väl din kompis Rita, eller hur Lena?
Lena, ni brukade sitta där och jag brukade surra med er när jag gled förbi på moppen som jag hade lånat av Tobbe Brännestam på Ibsen, moppen var en råtrimmad blå Zündapp KS50 som gjorde runt 70. Jag var 14 år vid det här laget och jag tror att ni är något eller några år äldre.
Jag hade i alla fall inte fått upp intresset för det täcka könet ännu, jag prioriterade moppen (ett under att jag varken blev tagen av bängen eller körde ihjäl mig, mitt omdöme var inte direkt stort).
Ni var väl mest intresserade av Peter Dahl, Robban Lager, Matte Bulten, Kritzarna och alla andra hunkar från Ibsen och Elias.
Jag var en av de första som införskaffade en bärbar kassettbandspelare i området och jag minns att jag spelade upp låten Hey Tonight med Creedence för er på bandaren när ni satt där på staketet alla tre. Det var i december -70 för det var då plattan Pendulum med CCR kom.
Konstiga minnesögonblick man har här i livet!
Eva, vi var blonda båda två , men den ena var väl blondare än den andre.;)
Ledsen Ola, men du kan inte ha imponerat på mig, men jag vet att jag i dagboken från tiden, nämner en Ola, tyvärr hittar jag inte den i skrivandets stund. Har inte heller något direkt minne av att Bibbi var med oss, men minns att vi ibland var ett helt gäng Elias Lönnrotar som satt där. När det gäller våra intressen hade du ETT rätt.
)
Lena, var inte ledsen. Jag hade som sagt ingen ambition att imponera på brudar vid den tiden, moppen var viktigare! Vore dock kul om du hittade din dagbok. Bara det här lilla samtalet väcker en massa minnen till liv. Kul som fasen!
Var det Kritzarna som var det rätta svaret?
Knutte, mm Knutte var en av mina favoriter under slutet av 60 talet. Knutte uppfann den tidens ultimata godisdröm; frysta N-Bollar (i dag kallade Chokladbollar eller Afrikanska småkakor). 25 öre för en fryst boll. Kajsa (min dotter) spottade och fräste när hon fick en sådan till efterrätt. Lite nostalgiskt fryser jag in en Lincals boll ibland, läser en nött Tarzan tidning och njuter.
Hej! Var och handlade kockos bollar idag på fabriken. Ringde eniro först. Frågade om jag kunde få telefon numret till kockos bolls fabriken i blackeberg.Telefonisten letade frenetiskt ,men hittade inget.Sorry sa hon bara ,hittar inget. Så jag åkte helt sonika dit .Tog bilen från Rotan till Blackan.Tog en halv timme.Det var öppet.Pratade ett tag med ägaren innan jag köpte mina bollar.Han är född 51 ,Kände inte igen mig (född 55) inte heller mina syskon.Kände dock mina grannar olle och clas Egner från Wergelandsgattan. Kände även Lena Hoffman trots att hon några år yngre .Vi hade ett väldigt trevligt samtal .Han påminde om en marmelad fabrik som jag inte kommer i håg.Han skulle dessutom ta sig en titt på den här sidan.Gör det sa jag ,du kommer att gilla det du får läsa. Hälsn Ola S
Godisställen
“kokos”- köpte man trasiga eller “gamla” fick man en ordentlig påse, ibland hamnade dom sista på en husvägg.
“sega”- hade sega råttor, marmeladstång…även här köpte man en påse trasiga, ” skadade råttor”
“tuggummi”- blåa tuggummin, salta grodor mm i en påse
/Micke
Min pappa Calle Lundström var den som startade röda kiosken. Jag tror att det var 1964 eller 1965. På den tiden var man tvungen att ha något handikapp för att få kiosktillstånd. Pappa som var grovarbetare fick en hjärtinfarkt och kunde inte fortsätta sitt arbete, så han fick tillstånd att bygga kiosken.
Däremot vet jag att den gröna kiosken ritades av en man som hette Lundbäck och själv bodde på Björnsonsgatan. Och man kunde köpa krossade salta grodor billigt där. Den andra kiosken gick man ofta och handlade på skolraster
OCH kommer ni ihåg vad illa det luktade i Segarått fabriken? Sen fanns det en keramikaffär inne på Elias Lönnros väg