Besök per månad på Blackeberg.org under perioden 2009-01-31–2010-01-31
Idag är det ett år sedan vi startade denna blogg och som synes ovan rullar det på ganska så bra.
Som du säkert snappat upp samlar vi material till en fotobok om Blackeberg. Fotografier är med andra ord det som driver hela projektet framåt och vi hoppas att du som har foton har lust att skicka in dem till oss.
Bilder från hela Blackebergs historia efterlyses, inte bara 50–60-tal utan även 70–90-tal. Det behöver inte vara vackra bilder med ett tydligt allmänintresse – tidstypiska bilder hemma från köket eller vardagsrummet tillsammans med en kort historia kan vara precis det vi behöver.
Foton från Sten Sture, ”träffen” och ungdomsgården är annat som står högt upp på önskelistan. Vi har också en fäbless för det mystiska och annorlunda och hoppas bli överraskade med fler bilder och historier kring okända eller bortglömda karaktärer och händelser.
Än så länge bloggar vi vidare – om ett år hoppas vi att boken börjat ta form.
– Tomas Westberg, Blackeberg.org
{ 24 comments… read them below or add one }
Låter prima ballerina. Jag måste kolla med min farmor om hon har några bilder.
Grattis på 1-årsdagen !
Jag letar vidare också, hoppas ni fortsätter med bloggen!
Härlig blogg det här, kul att se att intresset ökar så mycket och så snabbt, det borde generera fler härliga bilder och reportage om Blackeberg.
Och till min kära syster, jag vet att du läser här
, så vill jag bara säga: Det är du som har kartongen med alla gamla foton som vi har ärvt och jag misstänker att det finns en del godbitar i den lådan. Vi kan stråla samman någon dag och rota igenom vad som finns.
För er andra som har bilder eller annat, att scanna in detta i en dator är inte speciellt svårt. Jag har för mig att ni som driver bloggen i någon tråd har beskrivit hur man gör eller i alla fall angett vilka krav ni har på bildkvalitet. Kan ni inte ta fram instruktioner och ha en låst länk till dessa på första sidan? Det kanske skulle få fler att skicka in material.
Sällar mig till de andra som har gratulerat på 1-årsdagen. GRATTIS!
Ola, länken med denna info finns både i toppmenyn och i texten ovan
Aha, det är bara jag som har blivit lite blind så här på ålderns höst
Nåja, då blev det ju puffat lite för den i all fall.
Grattis på 1-årsdagen! Det är verkligen jätteintressant att att följa Blackebergsbloggen. Hoppas den inte upphör när boken kommit ut
Tack för en mycket sympatisk blogg! Ett levande dokument. Jag var ganska ofta i Blackeberg på sjuttio- och åttiotalen och minns bland annat den lilla trevliga bokhandeln. Sådana finns väl knappt numera?
Grattis
Tack för en jättetrevlig blogg. Min familj flyttade till Blackeberg 1952/53, mamma, pappa och mina två systrar Siv och Ann. Vi bodde på Arvid Mörnes väg 26 och senare i nr 24. När jag gift mig och fått barn bodde vi först på Ibsengatan och sedan på Holbergsgatan. Har säkert några bilder från alla åren i Blackan som jag ska leta fram och skicka in. Blackeberg var en underbar förort att växa upp i under 50 talet samt för mina barn under 60-70 talet, vi har många bra minnen och dela.
Gun
Tack och välkommen – ser fram emot dina bilder!
Det är ett rent nöje att se hur den här bloggen glädjer folk som bor/bott i Blackan. Många minnen väcks till liv av folks kommentarer, både glada / sorgsna. Det gäller att räkna de lyckliga stunderna blott, många av dom har ett samband med Blackeberg, eller hur?
Naturligtvis har du rätt Tommy, detta forum tillfredställer våra nostalgiska böjelser.
Det är väl också så att där man är uppväxt och gått i skolan, sätter outplånliga spår som inte försvinner bara för att man flyttar, man är så att säga präglad av, det man kallar föräldrarhemmet.
Man är helt enkelt en del av, i det här fallet, Blackeberg.
Om man dessutom kommer ihåg att vår stadsdel var och är det mest lyckade expriment när det gäller bostadbyggande, så förstår man varför människor trivts.
Nu har det sedan ett par årtionden skett förändringar i gamla “Blackan” och man frågar sig, kommer dom nya innevånarna att känna samma tillhörighet till området? eller kommer förtätningen av bostäder få folk att tycka att det är som vilken förort som helst?
Jag hoppas att den framtida boken om Blackeberg får dom nya “Blackebergarna” att förstå vad vi har upplevt här. Jag hoppas också att man besinnar sig och inte bygger sönder Blackeberg alldeles, så att
dom som flyttar in här får en chans att skapa ett eget “paradis” att se tillbaka på när dom blir äldre.
Jag vill också passa på och tacka Tomas för att han har gett oss tillfälle att samlas kring, och uttrycka vår längtan tillbaka, till andra och förmodligen gladare tider.
Håller med Ingvar, dessutom tror jag att när man blir äldre är det extra viktigt med “sina rötter” kalla det nostalgi eller ?
När man som tonåring växer upp vill man ju gärna förändra och tar avstånd från det föräldrarna valt eller står för. Därför vill man ofta lämna den töntiga plats där man växt upp och hitta något bättre. När man mognat som människa kan man se allt som faktiskt var positivt. Det är nog det som händer med oss medelålders nu och till vår hjälp har vi fått denna härliga blogg att vara tacksamma över.
Nu får det iallafall vara nog, inte ens den mest hängivna vintersportaren kan väl tycka att detta är roligt.
Samtidigt tänker jag på min barndoms vintrar, den började någon gång i December och höll på till början av Mars. Skidor och kälkar var givna julklappar vilka man utrustade sig med och drog ner till koängen. Hur är det idag? Används dom gamla klassiska backarna koängen och tvättbacken?
Visst används de, men det är inget konstant myller av folk så att säga.
Ja, oj vad man åkte där !!! På den tiden hade ingen hört talas om hjälm ens vid skridskoåkning än mindre vid pulka/kälkåkning. Fast det kanske hade behövts ibland, minns att jag en gång åkte in i ett träd med huvudet före i tvättbacken. Fick säkert en lättare hjärnskakning men sånt sökte man inte för på den tiden….. I alla fall tror jag att vi har tagit ifrån barnen lite av deras spontana åklust när det ska vara så mycket säkerhetstänk………..
Så är det iallafall på den skolan där jag jobbar. Snöbollskastning är förbjudet i alla skolor pga försäkringsfrågor. Som förälder kan man alltså kräva ersättning om ens barn får en snöboll på sig så blodvite uppstår, VEM KOM PÅ DEN TANKEN PÅ VÅR TID !
Vi åkte mest skidor, miniskidor om någon kommer ihåg dessa korta plastskidor, i backen bakom Ibsengatan i skogen bredvid fästet till tunnelbanebron som går till Råcksta. Den enda sport man hade skydd på sig när man utövade var när man spelade hockey. Hade man haft en hjälm på sig när man satte sig att gunga eller lajjade i sandlådan så hade man blivit totalmobbad för resten av livet!
Förbjudet att kasta snöboll? Det gör det ju bara mer intressant och lockande
Jag har ochså ett minne av att åka kälke i tvättbacken, vi var några stycken som åkte rakt in i ett träd. Det var jag som styrde kälken och vi körde rakt in trädet och slog i min näsa rejält. När jag gick hem men min blödande näsa så stannade en tant och ville följa mig hem eftersom jag slagit mig så. Men jag sa nej , nej, för man hade blivit varnad att inte följa med någon som man inte man kände. Så jag grät ännu mera när hon följde med hem och berättade vad som hänt. Jag trodde mina föräldrar skulle bli jätte arga när jag kom hem med en tant jag inte kände… Men det jag kommer ihåg av tanten var att hon sa hela tiden och även till mina föräldrar att hon har nog brutit näsan….snyft… Vilken tur att så icke var fallet. För mina föräldrar skulle gå på teater för första gången i sitt liv så syrrorna fick vackert vara barnvakt åt mig hihi så föräldrarna kom iväg…
Andra aktiviteter på vintern var den livsfarliga slängkälken som sattes upp i parkleken varje år. Konstigt att man aldrig hörde talas om att någon blev påkörd. Hastigheter på 40-50 km/tim var inte ovanliga.
Det var längesen man såg någon, antagligen är den förbjuden som allt annat vi ungar hade kul med.
Slängkälken är fortfarande på plats varje vinter.
Jasså, slängkälkar finns fortfarande, dom är väl konstruerade på ett annat sätt idag. På den tiden var det ett åbäke byggt i trä, vägde säkert 200 kg bara den, sen var det en tjock trästock som gick från mittstolpen. Det var ett jäkla jobb att få igång den men hade man väl fått upp farten så gick det knappt att få stopp den.
Vill påminna om andra livsfarliga vinterlekar. Min kommentar här…
Nu har jag varit ute med jycken i ett par tim. Jättefint väder, men jag kunde konstatera att man bör nog göra som Owe Thörnqvist sjunger “ta långkalsonger på” ;o))