Foto: okänd (1959)
Ingrid Akander och fru Voulo 1959, här som anställda hos butikens första ägare Clas Eklund. Butiken öppnade samtidigt som Blackebergs Centrum. Efter Clas död drev hans fru butiken vidare fram till 1980, då den övertogs av Ingrid Akander och fick namnet Akanders frukt och godis. I samband med detta delades butikslokalen av och Posten övertog halva ytan.
Foto: Raymond Berg (1980)
Dagen innan öppningen av Akanders frukt och godis 1980. Jämför dörrarnas och neonskyltarnas placering med den svart/vita bilden ovan – de måste ha flyttats om på ett eller annat sätt i samband med delningen av affärslokalen.
Foto: Krister Hammarborg (1980)
Ingrid Akander, Runa Hammarborg och en kund på den stora öppningsdagen.
Foto: Krister Hammarborg (1980)
Ingrid Lundgren serverade kaffe den dagen. Tore till vänster i bild var känd för sina korsord och damen med ryggen mot kameran var hans fru.
Foto: Krister Hammarborg (1980)
Ingrid Akander och Runa Hammarborg med en kund.
Foto: Krister Hammarborg (1980)
Runa Hammarborg och Ingrid Akander med kunder.
Foto: Krister Hammarborg (1980)
Runa Hammarborg och en Blackebergsbo.
Foto: Krister Hammarborg (1980)
Ett färgfotografi från samma tillfälle. Ingrid Akander, Ingrid Lundgren och Runa Hammarborg.
Foto: okänd (1980)
Interiör med choklad.
Foto: Thomas Akander (1980)
Julskyltningen på öppningsdagen. Efter två år som frukt- och godisbutik utökades verksamheten återigen med blomsterförsäljning och namnet uppdaterades till Akanders frukt och blommor. Mellan åren 1985–1993 arbetade även sonen Thomas Akander i butiken.
Foto: okänd (1990)
Ingrid Akander utanför sin butik 1990. De vackra neonskyltarna är borta. I bakgrunden syns Blackebergs bokhandel. I kraftig förstoring syns de tre skyltarna ovanför bokhandelns skyltfönster: “Böcker Papper Foto”, “Läroböcker Kartor” och “Leksaker” – och i skyltfönstren de handtextade plakaten “utförsäljning”, “50% på reapriset” och “lagerrensning 30-50%”…
1996 såldes Akanders frukt och blommor till Englunds Blommor.
Efter att vi kikat på de fina bilderna ställer vi ett par snabba frågor till Ingrid Akander.
– Har du kvar något annat material från butiken?
– När jag övertog affären var det en hel källare som Posten fick ta. De körde bort allt som fanns där. Det fanns tomma chokladattrapper som var väl en fyrtio år som den förre ägaren hade kvar från sin gamla butik på Regeringsgatan. Det fanns skyltar, det fanns allt möjligt. Och jag hade väldigt vackra påsar i affären. När jag tänker efter undrar jag ju varför jag inte sparade några. Någon kunde man ju ha behållt. Men det tänker man ju inte på i stunden. Men jag undrar om inte Björn på Ralers har kvar en del. Jag har för mig att jag lämnade en del grejer hos honom…
– Kommer du ihåg Kenta och Stoffe?
– Oh ja, de var mina kunder och jag tyckte om dem. Jag minns att de kom in hela gänget då Stoffe hade dött och skulle på begravningen i Råcksta. Alla köpte en ros, och jag kommer ihåg att jag skickade med en ros från mig, och då fick jag en kram av hela det där gänget. De var inte så hemska om man lärde känna dem. Det var mest mun på dem. Kenta var kungen och Stoffe var den underordnade. Egentligen var de rätt så festliga. Man var dum som inte skrev ner allt som hände då, för det var mycket som hände under den där tiden. Jag minns när våra barn var i 14-16-årsåldern. Jag förbjöd dem att vara i tunnelbanan och på ungdomsgården, för då började det faktiskt komma knark till Blackeberg. Det hände aldrig något med mina barn, men min son hade en klasskamrat som knarkade ihjäl sig. Det har fått ett dåligt rykte ibland, Blackeberg, men det är fel. Det är absolut fel alltså. Det fanns en liten klick tanter som klagade på att systemet fanns, men jag menar, det var några fyllgubbar som satt på bänkarna här och de gjorde ingen förnär. Det fanns 5100 invånare i Blackeberg då, och 5000 skrev på listan att behålla Systembolaget.
Har du egna minnen från Ingrids butik eller är det några särskilda frågor du skulle vilja ha svar på? Lämna gärna en kommentar här nedan!
{ 24 comments… read them below or add one }
Aaahhh, vilka härliga bilder! Så ska fan i mig en godisbutik se ut!
Först blev jag lite förvirrad när jag såg bilderna för jag kom ihåg att blommorna var till vänster (den delen var jag nog aldrig inne i) och den intressanta delen var till höger. Ser nu på den första bilden att jag förmodligen kommer ihåg rätt och att det har förändrats en del under åren. Jag kommer faktiskt ihåg de här småfönsterna som det står Konfektyrer mm på. Jag minns att jag stod och begrundade dem och undrade hur man kan skriva så snyggt på glas och med så stora bokstäver. Jag gick i lågstadiet då och hade välskrivning på schemat, med riktig bläckpenna som man fyllde på via bläckhorn som man hade på sin skolbänk, därav mina funderingar.
Det är synd att bilder inte kan förmedla doft också för det luktade gudomligt gott i butiken.
Tack tant Akander (ursäkta tantandet men det var så vi sa när vi var små) för de härliga bilderna och jag kände faktiskt igen dig fast det var så länge sedan jag såg dig. Runt -74 eller nåt sånt skulle jag tro.
Den här bloggen är en härlig nostalgiresa tillbaka till min barndom, helt underbar. Jag tackar för ert jobb och hoppas på fler glädjande reportage.
En liten reflektion som inte har med något alls att göra. Om man jämför den första bilden med den andra och sista så ser man att gatuplan har växt med ungefär en stenplattshöjd sedan den först lades. La man helt enkelt nya plattor på de gamla och varför gjorde man så?
Den butiken kommer jag mycket väl ihåg. Vi flyttade till Blackeberg 1966 och jag flyttade därifrån 1995. Då måste det ha varit Clas Eklund som alltid frågade oss barn “-Vad skall i ha idag?”. Vid julskyltningen stod man och drömde om allt det goda som fanns där. Kommer ihåg att min syster och jag var där och handlade när vi fick veckopeng. Minns mycket väl Ingrid Akander, var där och handlade den dagen hon tog över också. Thomas var klasskamrat med mig.
Jag kommer mycket väl ihåg att jag ALDRIG fick gå på ungdomsgården! Det hände väl att man slank in där i alla fall… På korten ser jag också att den nakna flickan stod utanför affären. Jag har många, många minnen från dofter och smaker från alla timmar jag tillbringade i affärn.
Jag bodde i Blackeberg 1951-59 och minns affären väl. Jag kommer ihåg att man kunde köpa skadat godis som var billigare än prima vara. Och så fanns det 2-öres AKO-mint! Vilket tålamod tanterna måste haft då vi köpte godis styckvis för kanske 50 öre!
Håller med om tålamodet, men det var ju ett lugnare samhälle på den tiden. I dag skulle väl vem som helst bli stressad av att stå bakom ett barn som ska fundera ut godis som vi gjorde på den tiden. 1963 fick man för 25 öre en “sockerbit”, en “banan” och tuggummi med en bild i den affären. Något år senare köpte jag lördagsgodis för 1 kr och gick hem o tittade på reprisen av Bröderna Cartwright…
Det måste ha varit Clas Eklund som var den tålmodiga farbrorn med småländsk (?) dialekt som alltid tog sig tid och var hur snäll som helst när han frågade: “Goddag, å va´ sa´ iii ha idag då?” Därefter la man sin beställning: “en sån, en sån och nä förresten, en sån, å en sån” osv. Där fanns också små påsar med jordnötter (gissningsvis nån dl) som kostade 25 öre. Det fanns även jordnötter med skal – såna där man delade på mitten och plockade ut två jordnötter ur, precis såna som Janne Långben gillar
Doften i butiken var alldeles, alldeles… underbar. Visst fanns det en svängdörr i trä med vackert glas i mellan godisbutiken och blombutiken?
Hej, verkligen kul att få se dessa bilder som jag tagit för länge sedan. Min mor Runa Hammarborg jobbade extra en hel del i “fruktis” som vi kallade butiken. Jag kommer väl ihåg herr och fru Eklund och det är extra kul att vi alla har kommit ihåg “iii ha”, alltså inte en åsna utan herr Eklund’s fråga vad vi ville ha.
Kom det som en överraskning med bilderna (som vi fått från Ingrid), eller blev du tipsad? Kul hur som helst, de är väldigt fina och jag hoppas vi får använda dem.
Självklart får du använda bilderna, blev glad att se min mor som gick bort år 2000, hon skulle ha spruckit av stolthet av att vara med, och att sonen tagit bilderna. Tror jag kan leta upp lite bilder från Grundtvigsgatan så småning om.
Men visst arbetade sonen till butiksägaren där på 80-talet? Oj, vad godis man handlat där!
Vilken idyll… och ett stenkast bort lurade vampyrer o pundare
Isabel (född 1970)
Akanders frukt och grönt, visst kommer jag ihåg den.
Min mamma började jobba halvtid där när jag började på lekis 1961. Efter lekis gick jag upp till torget för att möta mamma där och göra sällskap med henne hem. Oftast låg det någon trasig godisbit på ett speciellt ställe innanför disken som var till mig. Jag minns också att hon fick köpa övermogna bananer billigt och ta med sig hem till oss i familjen, vilken fest det blev. Thomas Akander blev sedan min klasskamrat i 6 år. Vi hade en klassfest förra året, 40 år sedan vi gick ut Blackebergsskolan. Thomas var där, så vi träffades. När mina egna barn var i 6-7 års ålder åkte vi upp till Akanders godisaffär och köpte lördagsgodis. Jag ville visa dom var min godisaffär var. Kenta och Stoffe var vardagsmat för oss i Blackan och ungdomsgården fick jag inte heller gå på för min mamma. Jag dansade balett där när jag var typ 5 år, sen portade mamma mig därifrån.
det var tider det //Berit
Kommer självklart även ihåg Runa Hammarborg. Bodde på Grundtvigsgatan 51 mellan 1966-1979 och sedan Sigrid Undsets gata 34 – 1979-1995. Det var den närmaste godisaffären. Som många andra påpekat så glömmer man ju inte dofterna i butiken. Som vuxen var jag även inne och handlade blommor men som barn blev det ju godis. Det var i den butiken veckopengarna hamnade! Någon gång var man borta på Sten Sture och köpte 1 öres godis men kommer inte ihåg att vi köpte godis i tobaksaffären förrän man blev vuxen. Kanske vi barn inte fick gå in där.
Ungdomsgården var jag däremot aldrig på – det var inte tillåtet! Och Kenta och Stoffe kommer man ju ihåg! Sen var det Lars i klassen som man träffade i tunnelbanan, tragiskt att det skulle gå så. Knarket var ett problem under många år i Blackeberg.
Är det någon som vet vem pojken med cykeln utanför butiken är?
Ungdomsgården, när blev den till? Vill minnas att jag kände mej för gammal för den, sant? eller för att jag och mina kamrater höll till på Vällingbygården? Och iså fall när öppnade den?
Vem grabben är med cykeln torde vara svårt att säga, om han själv inte deltar i bloggen, det fanns allför många ungar i Blackeberg på den tiden. Men det slog mig när jag såg bilden första gången att han påminde om en kompis jag hade när jag gick på daghemmet vid Grundtvigsgatan mellan åren 1955-57. Om det är han så heter han Zoltan och härstammade från Ungern. Han bodde på andra sidan bron i kollektivhuset. Jag minns att han alltid luktade pepparkakor. Troligen första gången jag kom i kontakt med invandrare.
Vad gäller ungdomsgården är jag övertygad om att dess syfte från början var just ungdomsgård. Min syster, som är 4 år äldre än jag, gick där i slutet av 50-talet. När jag uppnådde åldern för att få gå dit d.v.s. i mitten av 60-talet, var jag där en säger en gång, jag gillade inte stället.
Även Vällingbygården besökte jag någon enstaka gång, men kan idag inte säga var den låg. Men tror du inte att alla lokaler som fanns i slutet på 50-talet och början på 60-talet fanns med från början? Området höll på att sätta sig, och något behov av ombildning fanns inte då, det kom senare.
Sitter här och googlar på jobbet, hitta denna sida, intressant. Vad gör Ingrid i dagsläget?
Titta här vad jag hittade, på sidan 6 finns en intervju med Klas Eklundh!
Det var ett fint fynd, tack för länken.
Jisses här har jag ju jobbat många år..började som blomsterbud o sprang omkring o lämnade blommor överallt.. sen så fick jag börja i butiken som då var två ! en godisbutik kombinerat med frukt o grönt.. o sen en svängdörr till blomsteraffären! Helt otroligt att kunna se det här!!
Jag kommer ihåg att man kunde tjäna extrapengar genom att vara blombud, “springa med skubb” . En liten summa för varje försändelse och sen fick man ofta några kronor i dricks av tacksamma mottagare.
Nån mer som gjorde det ?
Oj, nu skrev jag utan att ha läst föregående inlägg..sorry, det var en upprepning.
Ja det var en bra extrainkomst att “gå med blombud”
Apropå blommor (jag sprang någon enstaka gång): minns någon Farbror Bengt som stod på nersidan av t-baneutgången och sålde blommor, med snus rinnande i mungiporna? Ända tills ett tag efter den nya blomsteraffären öppnade inne i t-banehallen, då blev han lite bitter på kunder som svek och lade ner, cirka -70.
Minns “tant Runa” mycket väl – hon var snäll.
Minns de supersöta titt-äggen som man skyltade med till påsken.
Det var ett sånt man hela lååånga lååångfredagen stog och och önskade sig, dreglande mot fönsterglaset!
Och som jag äntligen fick då min faster kom från Köpenhamn och ville ge oss en present. Lycka! (Men de var inte goda, därav namnet förstås.)