Blackebergs invigning 1956-12-02

Journalfilm från Blackebergs invigning. Källa: YouTube.

Stockholm växer och växer. Kanske snabbast och kraftigast söder- och västerut där den ena stadsdelen efter den andra skjuter upp som svampar i skogen.
Det senaste tillskottet vid Mälarens fagra stränder är Blackeberg. Före Stockholms stad hette ägaren till markområdet Robert Ljunglöf, riksbekant tillverkare av favoritsnuset Ettan.
Det är bara den Ljunglöfska frimurargården som idag minner om tiden före höghus, stojande ungar och rasslande tunnelbanetåg. Och så en och annan orörd träddunge förstås, oaser i den ultramoderna storstadsmiljön.
Terrängen är ganska kuperad, och har fått förbli så. Torget med sin centrumbebyggelse på högsta toppen skapar trivsamt särpräglad omväxling i den till storstad som nästan genom ett trollslag förvandlade vildmarken. Här och var har man överlistat naturen, som i den här serpentintrappan, till exempel.
Blackebergsborna är redan goda lokalpatrioter, med självförsörjning som efterlängtat mål. Detta kan väl i viss mån sägas vara uppnått idag, då man på platsen kan erhålla praktiskt taget allting som hör till så väl timlig som andlig näring. Första butiken kunde öppnas 1953. Tre och ett halvt år senare såg det ut så här.
Det var i början av december 1956 som man stod beredd att officiellt visa upp och inviga sin nya stadsdel – Blackeberg. Familjebostäder och företagareföreningen hade verkligen lagt manken till, för att centrum skulle te sig festligt inbjudande, pyntat utom- och inomhus, julgranar nere på torget och uppe på baldakinerna, skinande nytt och fint överallt, ljus i minsta fönstersmyg och solskenshumör i sinnena.
Det senare kunde minsann behövas, ty vädrets makter var inte särskilt nådiga då bostadsdirektörerna Alm och Berg, jämte intendent Klint skakade hand med Blackebergs huvudarkitekt Engström och företagsföreningens herrar Jansson, Björk, Brant och Rundkvist.
Den från näraliggande Stockholmsdelar för dagen inkallade polismakten intar sina strategiska invigningspositioner, och gossorkestern från Alviks folkskola tutar oförskräckt i horn och trumpeter.
Skohandlare Erik Jansson, ordförande i företagareföreningen, hälsade välkommen. Ja, vädrets makter var inte nådiga på den stora dagen den andra december 1956, trots att manskören Enheten sjöng ut ordentligt, eller var det kanske just därför?
Sjöng ut gjorde också borgarrådet Gösta Wennström, när han invigningstalade inför de på torget församlade inbjudna gästerna och Blackebergsborna som gått man ur huse.
Blackeberg har växt upp under en tidrymd av sex år och den omväxlande bebyggelsen har gemensamt skapats av Familjebostäder, Stockholmshem, Hyreshus och Svenska Bostäder. Vanliga bostadshus med orörd natur emellan växlar med höghus och kollektivhus. Och mitt i det hela folkskola, läroverk, sjukhus, affärscentrum och tunnelbanestation, en stad i staden. Ett trivsamt och välordnat samhälle där både gammal och ung kan känna sig lugn och trygg.
Noterat inslag i det gedigna festprogrammet var presentationen av Stockholms Luciakandidater – det var innan flicka nummer sex visste om sin lycka, att hon blivit vald till 1956 års Lucia. Artur Östervall var konferencier, flitigt i elden, eller rättare sagt: i regnet. Publikidolen Sigge Fürst kom publiken att glömma det kalla decemberregnet. Och han hade en god medhjälpare i estradkollegan Pecka Langer.
Den glada invigningsdagen avslutades med festligt fyrverkeri – Blackeberg var officiellt och rejält invigt!

Har du bilder från Blackebergs invigning? Lämna en kommentar här nedan eller kontakta oss på info@blackeberg.org.