Blackebergs tunnelbanestation. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1952).
Blackebergs tunnelbanestation. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1952).
Blackebergs tunnelbanestation. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1958).
Blackebergs tunnelbanestation. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1958).
Blackebergs tunnelbanestation. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1958).
Blackebergs tunnelbanestation. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1955).
Linjekarta från 1946. Blackeberg är ännu obebyggt. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum.
Linjekarta från 1951. Spårvagnen vänder vid Islandstorget. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum.
Linjekarta från 1956. Tunnelbanan har ersatt elvans spårvagn. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum.
Ängbybanan, vändslingan vid Islandstorget. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1948).
Lekande barn vid bygget av tunnelbanan vid Islandstorget. Foto: Stockholms Spårvägsmuseum (1950).
Några få av de många intressanta bilder från Blackeberg och Islandstorget som finns i Stockholms Spårvägsmuseums arkiv. Vi har fått tillstånd att publicera dem här men har tyvärr inte lyckats få ut dem i bättre kvalitet (än). Nedanför torget på Vinjegatan ser det ut att vara stor skillnad – det är öppet mellan pelarna och en glasvägg (?) innanför mot tunnelbanehallen. Om fasaden mellan pelarna är ett senare påfund så förklarar ju det varför det ser så katastrofalt fult ut där idag… får man gissa att Peter Celsing inte blev tillfrågad?
{ 38 comments… read them below or add one }
Kul att du hittar så många bilder. Jag undrar också om fotot med pilarna “förorten” resp “staden” verkligen är från Blackeberg. Verkar stämma bättre med Thorildsplan tycker jag.
När det gäller bilden mot Vinjegatan så var det mycket riktigt öppet från början. Utbyggnaden är verkligen ett senare påfund och fruktansvärt fult. Under en period fanns även Pressbyrån i T-banehallen – först i en liten lokal där hissen upp till torget finns idag. Senare byggde man för fönsterpartiet mot perrongen och där hade Pressbyrån en större lokal som sträckte sig utmed hela väggen (alltså mellan trapporna upp till torget).
Kul med Ängbybanan – hade inte en aning om att den funnits.
Ja, tänker också på Thorildsplan, Kristineberg eller liknande. Bilden är förmodligen feltaggad i Spårvägsmuseets databas.
Ängbybanan och elvans spårvagn måste väl vara samma sak?
Sköna bilder! Jag känner igen en massa detaljer. Lite kul att se telefonautomaterna som fanns under trappan upp till centrumet. Eoner av tid före mobiltelefonens tid. Man betalade med två tioöringar för att få ringa ett samtal. Extremt dyrt om man jämför med dagens taxa.
Bilden med skyltarna där det står “Mot förorten” och “Mot staden” är inte från Blackeberg. Har aldrig funnits någon sådan tvåtrappsnedgång till tunnelbanan i Blackeberg. Dessutom så är ju Blackeberg förort så varför visa en skylt som pekar mot det när man befinner sig där?
Den där Ängbybanan kommer inte jag heller ihåg, precis som Eva. Vändslinga vid Islandstorget??? Vart skulle det ha varit? Är inte bilderna på spårvagnen från Alvik?
Kul bilder hur som helst
Nu såg jag förklaringen ang. Ängbybanan. 1952 när den lades ner var jag ju inte ens född
Usch, Islandstorget, där fanns en frisörskola dit morsan skickade iväg mig. Det var förmodligen billigt men det var ju trots allt en skola så man såg ju ut som fan i håret när man lämnade stället. Inget vidare när man precis hade börjat intressera sig för det andra könet.
OK, eftersom bilden vi talar om ovan inte är från Blackeberg så är den nu borttagen från inlägget.
När byggde man för mot Vinjegatan? 1987? Tidigare?
Mellan Preem vid Islandstorget och stora vägen finns det f.ö. kvar åtminstone en elstolpe från spårvagnens tid.
På Vinjegatan mittemot tunnelbanestationen så var det en gång ett centrum för forskning för att utveckla saker för att underlätta för handikappade, jag minns inte vilken förkortning de använde. Jag minns dock att Roffe Jönssons farsa jobbade där. Roffe var klassens plugghäst och han gick i samma klass som Eva och jag. Helt apropå ingenting
På Vinjegatan låg Handikappinstitutet numera Hjälpmedelsinstitutet (numera i Vinsta). Väldigt intressant historik om Blackeberg. Bodde själv där mellan 1966-1995, på Grundtvigsgatan och senare Sigrid Undsets gata. Jag skrev en tidningsartikel om Blackebergs historia, publicerad i början av 1990-talet, är ni som arbetar med denna hemsida intresserade av den?
Angående telefonautomaterna så finns det många bilder på dem, någon dokumenterade dem väldigt ingående när cementen knappt hade stelnat.
På den fjärde bilden så är det en liten fyrkantig byggnad utanför stationsingångarna. Är det en korvkiosk från typ mitten av femtioalet? Den korvmoj som jag minns som barn var större och stod lite längre bakåt eller till höger i bild så att säga, nästan lite framför den beryktade ungdomsgården där haschdimmorna låg tätt på slutet av sextiotalet.
Yvonne, lägg ut!
På bild två så ser jag två intressanta detaljer. Dels den resväska som är målad på biljettkuren. Fanns det en begränsning för hur stora väskor man fick ta med sig eller är det bara en övertydlig information om att man kan ställa ifrån sig väskan där medans man betalar? Den andra detaljen är de två pilarna som finns i golvet vid utgången. De pekar ut så att man ska förstå att man ska gå igenom de svängdörrar som finns där, i fall man inte förstår
Pilarna verkar inlagda i stenplattorna, finns de kvar?
Vid staketet vid den uppgående trappan brukade Lasse Allegren och jag stå och tigga biljetter av folk som skulle gå ut via spärrarna. Med dem så åkte vi gratis till Vällingby och där gjorde vi likadant när vi skulle åka tillbaka. Biljetterna var avlånga och lite röd/orangefärgade och så klippte de tidpunkterna för giltighet med tång.
Kul kommentarer! Vi får komplettera med nytagna bilder inom kort.
Blacken ja, vilka trevliga bilder, tänk att det fanns en segaråttfabrik och ne—–bollsfabrik på sjuttiotalet, det var tider det, sommaren på Ängbybadet – vintern på Islandstorget och så torget… alltid hände det något där.
Ne**rbollsfabrik? Jag bodde på Elias Lönnrots väg 5 och i huset bredvid så låg segaråttfabriken och på andra sidan av Elias Lönnrots väg, mittemot Konsum, så låg det en kokosbollsfabrik. Jag flyttade ifrån Blackan -73 och då var det fortfarande en kokosbollsfabrik, det kanske ändrade sig sedan till en ne**rbollsfabrik (känsligt ord det där). Finns några av de här fabrikerna kvar?
Mannen som drev kokosbollsfabriken hade/har en dotter som heter Ulla som gick i min klass. Det hände ibland att hon hade med sig kokosbollar till alla i klassen. Populär tjej vill jag lova
Man kunde köpa skadade kokosbollar och man fick en ganska stor påse för en krona minns jag. Fast man blir ganska illamående av att trycka i sig ett tiotal bollar måste jag säga. Men va fan, det är ett jobb som måste göras.
I segaråttfabriken luktade det gudomligt gott minns. Det satt ett par tanter där och packade godiset för hand. De var alltid så trevliga och snälla när man kom och handlade. Sega råttor är extra goda när de är riktigt färska.
Sedan så fanns ju kiosken på Björnsonsgatan, bara ett stenkast från segråttfabriken, där man kunde köpa lösgodis, hockeybilder, Monkeestuggummi och annat onyttigt. 5- och 10-öres grejor som låg i burkar som man såg genom ett stort fönster. Man pekade och sa, typ: ett winegum … nej, inte den – den bredvid … nej nej nej, inte den – den gröna! Det kunde ta ett litet tag att få ihop en påse för en krona. Mannen som drev kiosken måste ha haft en ängels tålamod.
När jag tänker efter så bodde jag nog inte i ett så hälsosamt kvarter, i alla fall inte för ansvarslös ung man med egen veckopeng.
Tror nog han menar kokosbollsfabriken, som fortfarande ligger kvar. Det är ett anonymt ställe, tror inte ens det står på dörren vad firman heter? Vi får ta och göra ett besök någon dag. Segaråttsfabriken är det många som pratar om, men jag tror detta är första gången någon nämnt på vilken adress den låg…
För övrigt minns även jag inköp av snarr, styckevis över disk i den lokala tjorren, det måste varit sent 70-tal eller tidigt 80-tal. Det var verkligen en annan grej innan smågodistrenden tog över.
Just ja!
Man gick in på segaråttfabriken och frågade om det fanns några trasiga man fick köpa.
Han i kiosken minns jag också. Roligt var det!
En helt annan tid!
Vi førsøkte tjæna några kronor på CHOKLADBOLLAR och inte på trasigt mummsigt annat i vit påse som stod dær på hyllan å væntade på lunchhungriga skolungdomar. Fanns en tuggummifabrik oxå mot “grøna” kisosken (inte røda kiosken) hållet men hørde aldrig någon som lyckades køpa något dær. Har testat många “bollar” men den smaken och mjukheten som gjordes i Blackeberg har aldrig gått att finna någon annanstans. Kært barn har många namn får væll førklara vafrør det hette lite annorlunda mellan åren. Var iaf en frekvent køpare åren 1974-77. Samtidigt var man inne å nallade kasserade McD-burgare på Rådmansgatan… det hade jag næstan glømt ha ha ha. Många minnen væcks till liv genom att læsa hær… vilken tur man har blivit lite klokare med åren…
Segaråttfabriken finns inte kvar – i alla fall inte där den låg då. Cocosbollsfabriken finns kvar och jag tror den drivs av samma familj. (Ulla)-Maries bror Lasse brukar jag köpa av lite då och då och mina kollegor blir alltid lika lyckliga när jag har med mig en påse cocosbollar eller en kartong havrebollar (som de heter numera).
Både gröna och röda kiosken är idag tai”restauranger” för take-away. Båda har rikigt god mat. Men visst saknar man godiskíoskerna ibland. Undrar hur de kunde livnära sig på att sälja godis, tobak och kvällstidningar? Nån som minns evighetsmint, rysare och tomteklubbor? Yammie…..
En tomteklubba var det inte igår jag satte tänderna i!
Ber om ursäkt ifall jag kallade Marie för Ulla, ifall Marie läser detta, blandade ihop lite minnen.
Har förstått att man har produktutvecklat lite när det gäller kokosbollarna. Havrebollar är uppenbarligen det politiskt korrekta namnet nuförtiden
Kanske ska göra ett besök någon dag och handla lite då jag jobbar i Råcksta. Nästgårds!
Niko har rätt, det fanns en tuggummifabrik på Björnsonsgatan. Var där och handlade några gånger.
Jag måste göra ett förtydligande angående kokosbollsfabriken. Har varit där några gånger och köpt havrebollar – och kokosbollar. Det finns två olika sorter nämligen, havrebollar som är mindre med oregelbunden form och tjockare konsistens. Sedan finns det kokosbollar som har sådant där vitt skum, chokladöverdrag med kokos ovanpå. Kokosbollsfabriken heter för övrigt Lincals, och köp alltid era kokos/havrebollar där, priserna är ohyggligt högre om man köper från livsmedelsbutiker i andrahand så att säga.
Några kommentarer till kommentarerna ovan.
Först en parantes, min mor var föreståndare för både den lilla presssbyrån och den stora.
Själv jobbade jag hos dåvarande Stockholms spårvägar, först som spärrvakt och sedemera på 12:ans spårvagn. Det blev förstås mycket klippande av kort och biljetter. Jag minns att en resa till stan kostade 85 öre, och hann man sedan innanför spärren i stan inom en timme åkte man tillbaka på samma billjet. Veckokorten som fanns då kostade 7 kr.
Vad beträffar pilarna i golvet var dom faktiskt nödvändiga, dörrarna gick bara åt ett håll, alltså inga svängdörrar.
Vad gäller bygget av Islandstorget, så tror jag att det var den första stationen som byggdes för nuvarande storlek på tunnelbana, från början var det tänkt att spårvagnen skulle gå som T-bana. Detta kan man se om man tittar under kanten på stationerna mot Alvik, dom blev påbyggda för att passa dom nya vagnarna.
Du har gissat rätt Ola, väskan som var målad på spärren var ett mått på vad man fick ta med kostnadsfritt, fanns även på bussarna, var den större fick man betala.
Cocosbollar mmmm på min tid kostade en påse trasiga bollar 25 öre.
När det gäller kiosken undrar jag om ni pratar om samma. Den ursprungliga låg precis i hörnet Holbergsgatan/Björnssonsgatan och kallades för “gröna kiosken”. Dom fick flytta med anledning av att den skymde sikten i korsningen, då uppfördes den nya 50 meter längre in på Björnssonsgatan. Innehavarna var två systrar, den ene hette Dagmar.
Apropå kokosbollsfabrikem, jag bodde på Elias Lönnrots väg 24, snett emot kokosbollsfabriken.
Har för mig att:
Det fanns vita inuti med ett lager choklad och sen kokosflingor utanpå
Det fanns mums-mums, vita inuti med choklad utanpå
och det fanns havrebollar, mindre runda tjockare havresmet, med något vitt utanpå, antagligen kokos, de var ganska små 2.5 cm ungefär.
Det var lite olika vilka dagar de tillverkade vad.
Odh det var olika hur mycket man kunde tigga till sig.
Kan någon som vet säga mig var jag kan köpa Lincals havrebollar. Jag har letat efter dem men aldrig hittat. De är så himla goda…
Ibsengatan 86
Lyckliga barn i Blackeberg som hade alla dessa godisfabriker.
Jag hade en lycka till.
Vid en källarlokal på Björnsonsgatan 149 fanns det en godisdistributör som körde runt i Blackan / Västerort i en folkabuss full med godis.
Han lastade ur bussen varje kväll och vi hjälpte så klart till att bära ner till källarlagret.
Vi blev rikligt belönade med godis för den hjälpen.
Ytterligare en godisgrossist, den hade jag ingen aning om, vi får nog börja kalla Blackeberg för “Godislandet”. Kommer du ihåg vad dom hette? Viken sorts godis hade dom? Någon annan som minns den?
Ingvar det var bara den innersta kretsen, utvald elit bland ungarna på gården som fick hjälpa till. Tänk vad det fanns för resurser nära Dig som Du inte visste om. Gubben hade nästan hela sortimentet för han levererade till gröna och röda kjosken såg att han var vid godisaffärn vid Ralers bl.a.
Lincals finns att köpa i vanliga affärer, ICA Maxi där jag brukar handla säljer dem. Men de är ju inte på långa vägar lika färska som när man köper direkt från fabriken.
Jag minns att min lillasyster brukade få kokosbollar av Brage; hon gick helt sonika dit och visslade eller sjöng en stump om hon ville ha några. Hon behövde sällan betala…*S*
Hej, ni pratar kokosbollsfabriken där kunde man ju få en hel påse med vad som var en ända stor hopkramad kokos boll eller en mumsmums påse för 25 öre.Det var tider det. Jag har inte sett bilderna från tunnelbanan tidigare men det ser ju ut precis som i mina dagar(57-64 till o från) när vi hängde där. Jag vet inte hur många nätter vi fick sopa hela alltihop. Det var ett par vänliga biljettsäljare som lät oss stå inne kalla/regniga kvällar. Ibland var vi där till stängningsdax då åkte vi på att sopa. Från topp till botten. Killar som tjejer. Vilka minnen som kommer fram. Jag känner igen ett par namn på alla 57or för min syster Marie är den årskullen.
Jag har faktiskt ett foto på mannen i röda kiosken, taget dirket in när han skall hämta nåt till mig…troligen en glass…kortet är nog taget i början av 70-talet.
Hej ! Angående godis fabriker i Blackeberg. Jag minns att det förutom kockosbolls fabriken fanns två godis fabriker.I den ena gjordes sega råttor.I den andra gjordes tugg gummi. I sega rått fabriken var vi på studie besök när jag gick i tvåan i blackebergskolan 1963. Jag kommer i håg att det var väldigt mjölnigt där inne.Hälsn Ola
Men vad roligt med denna org. Har inte hunnit botanisera i hela bloggen än men såg en “efterlysning” till alla som kände Tomas Löwin och det gjorde jag. Även drog frågan, fanns ju en hel del av den varan i Blackan
Eva Hynninen ska det vara. Och jag bodde på Björnsonsgatan 233. Ingvor, kommer du ihåg Tronja, hette hon väl, den lurviga hunden som var besatt i rött och vem ägde henne?
*asg*…vem kan glömma Tronja…*gapskrattar*…det var väl någon gammal man som ägde henne va?
Så kul att du oxå har hittat hit.
Det här är egentligen fel plats att diskutera kokosbollsfabriken, men eftersom skadan redan är skedd och det inte finns något inlägg om fabriken på bloggen så fortsätter jag här. Givetvis blir det ett uppslag om kokosbollsfabriken i boken. Saknar dock lite fler sköna citat från er bloggläsare. Har du något särskilt minne eller någon kul historia kring kokosbollsfabriken att dela med dig av?
Jag tror att både koksbollsfabriken och sega-råttfabriken fick väldigt många besök av barn varje dag som ville veta om det blivit ngt “skrap” över man kunde få mumsa i sig….de var rätt trötta på oss