Sommaren 2008 träffade vi vännerna Eva Landelius och Susanne Björklund, födda i Blackeberg 1956 och 1958. Eva och Susanne var skolkamrater och är numera grannar. Vi pratade om Blackeberg i största allmänhet och vi bad dem också berätta lite om deras syn på stadsdelens skamfilade rykte från förr. Mötet var något av startskottet för vårt projekt.
– Det var mycket barn. Det var så nytt allting då. Skulle man spela brännboll på gårdsplan så inom tio minuter hade man tjugo ungar.
– Skolan var för liten så de fick bygga ett provisorium i parken, där dagiset ligger idag.
Eva Landelius berättar om bilderna: “Min bror Janne Landelius spelar hockey med pappa Conny vintern 1962 på Blackebergs IP. Det gick bra även utan skridskor. På IP fanns två baracker dit vi gick och värmde oss när fötterna blev för kalla av skridskoåkningen. Jag kan än idag förnimma doften från baracken när jag skalar en apelsin – vilka barndomsminnen!”. Foto: Paula Landelius (1962).
– Kenta och Stoffe från ”Dom kallar oss Mods” hängde uppe på torget…
– För oss var det spännande. Vi visste redan innan filmerna kom vilka de var. På den tiden hade vi Bolaget här och då höll de till där hela gänget plus att då började knark och sånt komma.
– De bodde här. Någonstans åt Islandstorget till, här i krokarna.
– De tillhörde liksom interiören i området. De satt alltid på torget här utanför Bolaget under 60- och 70-talet.
“Jag tillsammans med Björn Ritz på idrottsplatsen vid Kinesens lekpark (nuvarande flyktingförläggningen). Kolla in Björns skridskor, visst är de häftiga?” Foto: Paula Landelius (1960).
– De gamla originalen från vår tid. Gubbarna som hängde här när vi var små… de är ju borta för länge sen. Men jag har en gammal klass- och barndomskamrat som ingen kan ha missat, Kenta Nordström.
– Han visade mig sin indianhövdingshatt häromkvällen i och med att han känner ju igen mig: ”Tjena Sussie, har du sett den här. Den ska jag ha på mig på Prideparaden. Och ett par rosa stringtrosor på det.”, haha.
“Jag och Janne bygger en snögrotta på ängen där daghemmet ligger idag. I bakgrunden Vinjegatan och ett av höghusen på Björnsonsgatan.” Foto: Paula Landelius (1959).
– Det dåliga ryktet… det blev väl så i och med att det fanns så himla mycket barn. Som blev tonåringar just när knarket började komma. Det räckte ju med att det var några som började sälja så var det ju världens träffpunkt i tunnelbanan.
– Däruppe vid räcket har de alltid stått och häckat, precis innanför dörrarna. Det var tillhållet från början. Sen blev de väl utslängda och då samlades de här under bron vid Holbergsgatan. Efter det, på 80-talet, flyttade de sig till Kinesen, där flyktingförläggningen ligger nu.
– Sen var det väl också så att i och med att det var så många som fick en massa barn så blev det trångbott. Vartefter det byggdes större lägenheter flyttade folk härifrån. Kvar blev de här små lägenheterna där det under en period bara plockades in socialfall och a-lagare. Det var rätt mycket missbruk här ute under en period, en rätt så lång tid. Men med tiden har det försvunnit.
“Jag åker rutschkana med pappa i Blackebergsparken. Den branta trappan upp verkar inte vara av EU-standard, eller? Barnvagnen i bakgrunden var inte heller direkt anpassad för att fällas ihop och lastas in i bagageutrymmet på en bil. Och vem skulle vilja hjälpa till att lyfta in den i en buss?” Foto: Paula Landelius (1959).
– Vi hade faktiskt en kvarterspolis här en gång i tiden…
– Med gammal hederlig polisuniform, lång rock och så hatten på huvudet. Han hade sitt kontor uppe på Holbergsgatan. Han gick runt här och patrullerade, barnen visste vem han var och alla snackade med honom. Det var som i ett gammalt barnprogram.
“Jag, min bror Janne och vår mamma Paula vid parkeringen på Björnsonsgatan 130. Kolla in bilarna på parkeringen – då var det vänstertrafik – idag parkerar bilarna med fronten åt andra hållet. Folkabubblan är väl den enda av bilmodellerna som fortfarande syns i trafiken.” Foto: Conny Landelius (1959).
– Vi hade en damklädesaffär som hette Letterstedt. Vi hade systembolaget. I hörnan där Apoteket ligger låg ett kafé som hette Sten Sture. Så hade vi en bosättningsaffär där prylaffären är nu. Handelsbanken låg tidigare där pizzerian ligger nu. Urmakarn. Och så Konsum förstås som bommat igen totalt och står tomt. Men Ralers har legat där hela tiden. Han har haft affären i hundra år.
“På promenad med dockvagnen på torget där Blackebergs högsta byggnad står idag. I bakgrunden syns Wergelandsgatan 11.” Foto: Paula Landelius (1960).
– Förr så hade ju folk inte bil i samma utsträckning som idag. Alltså fanns allting här. Det fanns en radio- och tevereparatör på torget. Dit gick man med sin lilla teve. Man behövde inte åka iväg någonstans utan allt fanns här. Man fick tag på allting här.
– Ja, det fanns hur mycket som helst, och det var ju rätt så schyssta butiker. På torget låg Sabis och den numer nedlagda Konsumbutiken. På Arvid Mörnes väg låg en Ica-butik (idag Linus livs) med manuell kött- och ostdisk och på Elias Lönnrots väg ytterligare en Konsum. Längre upp på Björnsonsgatan där Oscars Livs nu ligger var det Vivo/Favör. Alla butiker var små och barnvagnarna ställde man utanför. Idag skulle väl ingen ens tänka tanken att lämna ungen ute på gatan.
“Två kompisar – Eva Landelius och Åke Lasses. Vi står framför Blackebergsskolans vaktmästarbostad. Åkes pappa var en av två vaktmästare på skolan och de bodde i huset.” Foto: Paula Landelius (ca 1959-60).
– Jag jobbar i stan men skulle inte ens om jag fick en lägenhet där flytta härifrån. Inte som jag har det nu. Jag bor ju mitt i smeten. Jag har allt som jag kan tänka mig och jag behöver bara gå över gatan så finns det kantareller. Varför ska jag flytta härifrån?
– Men sen också att det är sån småstadskänsla. Man känner ju alla. Det är flera som bor kvar här sen jag var liten. Eller så har de flyttat tillbaks.
“Här sitter jag tillsammans med mamma på torget. Kolla in butikerna bakom oss – på den tiden fanns en urmakare och en guldsmedsbutik i det som idag är Mixa och en frisör.” Foto: Conny Landelius (1958).
– När vi var små kunde man inte komma in på området kring Ljunglöfska överhuvudtaget. På 60-talet var det staket uppsatta.
– Man tog sig aldrig åt det hållet. I och med att det var inhägnat så var det jättetabu. Alltså man var skitskraj för att närma sig det området. Jag vet inte varför.
– Det enda vi gjorde var att åka skidor till koängen. Då var man ute på äventyr.
“På väg till terminens första dag. Ann Elmgren och Jan Landelius framför Blackebergsskolans dåvarande Paviljong.” Foto: Paula Landelius (ca 1965).
– På somrarna gick det badbussar ner till Kanaanbadet. Det var ju rätt så påkostat när man tänker på det. Så långt var det inte, man kunde ju ha cyklat dit själv.
– Kommunen hyrde bussar och solbullar och en trea mjölk fick man. Bussarna plockade upp oss vid nio utanför gymnasiet och så var man hemma igen vid tvåtiden.
– En slags barnpassning var det, dagkollo. Det var alltid packat med ungar där nere vid Kanaan.
“1958 gick det åt 75.000 bullar och 4.000 liter mjölk. Det fanns 50 simlärare samma år. Bussarna kom från 18 olika upphämtningsplatser runt om i Stockholm. Vardagar mellan nio och tre var den inhägnade delen av badet stängt för allmänheten. Då invaderades platsen av tusentals stojande ungar. 1959 tävlade man i långdistanssimning. En stor gala som många minns än i dag. Badbussarna höll på fram till i början av 1980-talet då de lades ner på grund av olönsamhet. – Kanaan, från backstuga till fritidsparadis, 1997.
“Några av killarna på Björnsonsgatan 124–132 bildade ett eget fotbollslag som hette Björns IF. Här visar de stolta upp sina klubbtröjor med BIFs emblem. Flera av dem spelade också med Kvarnvikens IK. Övre raden från vänster: Åke Lasses och Tommy. Nedre raden från vänster: Bengt Melin, Jan Landelius samt Stig och Thomas Bergman. Thomas hade för övrigt nr 6 i Björns IF. Detta nummer följde honom sedan när han spelade i BP och AIK. Läs mer om Thomas här.” Foto: Paula Landelius (ca 1965).
– Jag kommer ihåg när vi gick i ettan eller tvåan och hade en lärare som läste ur ”Jesus från Nasaret”. Vår världsbild bestod ju av Blackeberg. Då satt man där och fantiserade om hur Jesus trippade fram på sin lilla åsna eller mula eller vad det nu var. Då tänkte man att han gled runt på parkvägarna här i Blackan. Och så kom han fram till Kanaans land och då blev man helt ställd… Kanaan? Jesus har badat på samma ställe som mig!
{ 24 comments… read them below or add one }
Nä men titta, de där grabbarna på sista bilden känner jag till nästan allihopa!
Bröderna Bergman var båda väldigt duktiga i idrott. Storebrorsan Stig spelade i AIK:s hockeylag en tid och gjorde några matcher i dåvarande Elitserien. Stickan gick fö i samma klass som Eva och jag, jag gjorde tom lumpen samtidigt som han, S1 som låg i Uppsala på den tiden. Lillbrorsan Thomas spelade ju i AIK i fotboll och gjorde ju också några matcher i landslaget. En oerhört teknisk spelare som förstördes av AIK:s dåvarande tränare Roffe Zetterlund som förbjöd Thomas att dribbla så mycket under matcherna. Fullständigt vansinnigt då det var hans styrka och det folk ville se. Thomas är ju fyra år yngre men det hindrade inte honom från fullständigt snurra upp alla i området som var med och spelade landbandy och fotboll på gården bakom kiosken. Oerhört förnedrande för oss lite äldre grabbar, till slut fick han inte vara med och lira något mer.
Åke och Janne kommer jag ihåg att de var väldigt duktiga i pingis. Det var i något sammanhang som de två mötte varandra i någon final av något slag och hela skolan var där och kollade, i alla fall grabbdelen. Kan ha varit ett skolmästerskap men jag är lite osäker på det.
Kul att se Björns IF, det laget kommer jag inte ihåg men jag tänka mig att det var Stickan som startade det. Jag minns att jag var med i ett hockeylag som han startade som han döpte till Katternas IF, oerhört macho.
Vilken underbar blogg, inte bara för Blackebergare utan för alla i Västerort!
Det skulle vara kul om ni också kunde berätta lite om flyktingförläggningen. Vad jag förstår är det ett kvarter utan namn men med adress Björnsonsgatan.
“Blackebergs hotellhem för familjer drivs på uppdrag av Stockholms stad och är en tillfällig bostad för familjer i avvaktan på en permanent lösning på boendefrågan. Anläggningen omfattar 25 omöblerade lägenheter för familjer. Adressen är Björnsonsgatan 227. /…/ Alla lägenheter 81 kvm, 10.465 kr/månad, samt eltillägg med 814 kr/månad. Det finns personal på anläggningen.” Källa: Hotellhem.se
Tack för infon! Dyrt ställe
. Ni har ingen möjlighet att visa lite därifrån – skulle vara spännande tycker jag.
Åj, ja. Håller med föregående talare. Den där hyran lät helt absurt hög. Kanske kan behöva en liten granskning av bloggaren?
Vilka härliga bilder ! Åke Lasses min gamla klasskamrat, han var sig lik som jag minns honom från tidiga skolåren.
Jag kommer ihâg Thomas, vi spelade fotboll efter skolan pâ grusplanen bakom Grundtvigsgatan.Det var Jörgen Nilson och Zambo ocksâ. 1970 ungefär. Jag fick vara med grabbarna även om jag var tjej. Men det var nog bara jag. Pâ vintrarna spelade vi hockey pâ samma plan som spolades regelbundet. Jag bodde rakt över gatan pâ 1:a gârden (Holbergsgatan 41). Jag tycker det är fantastiskt att summera alla minnen pâ detta vis, ska nu kolla om jag har nâgra bilder.
Vad roligt att det finns en sån här blogg! Jag är alldeles nyinflyttad till Blackan och tycker att det är jätteroligt att läsa om och se bilder på hur det var förr.
Hej Bloggen om blackan är helt underbar att följa. Dock har jag inte läst om en enda som bodde på Wergelandsgatan där jag bodde och närliggande gator. Kanske någon som kommer i håg “röda gården” vid höghuset eller blå gården.Någon som kommer ihåg mat automaterna som konsum hade. Butiker hade ju inte öppet sju dagar och till 22 00 som nu .utan det var 0800-1800 Må-Fr o 0800 -1300 lörd. som gällde.Konsum hade ordnat med mat automat. Jag mins att det var ett tio tal små “fönster” ca 10 gånger 20 cm med handeg. Bredvid ett mynt inkast. Innanför ett par av fönsten fans det en tårt bit har jag ett klart minne av.Även tetra förpacknong med mjölk model pyramid förpackning.Någon mer som kommer ihåg detta. Hälsn Ola
Jodå, varuautomater fanns lite var stans, bl.a i tobaksaffärer. På tunnelbaneperrongen fanns det en godisautomat mittemot personvågen, om ni minns den. Däremot har jag inget minne av färskvaror i dessa automater. Tyvärr fick vi inte behålla den servicen p.g.a. händiga medborgare försedda med kofot.
Thomas, så söt han är! Han bör ha varit fem år här va? Vi gick i samma lekis och i samma klass upp till sexan, sedan splittrades klasserna inför högstadiet i Södra Ängby.
På tal om varuautomater, jag sitter och bläddrar i gamla inlägg. Under “tunnelbanan del 2″ ser man faktiskt automaten på perrongen som jag skrev om tidigare.
Håller med om att det är hur kul som helst att läsa denna väldokumenterade blogg och hoppas att Thomas Bergman är inne här ibland för vi gick i samma klass från 3 till 9. Skulle vara kul att höra hur du har det idag. Och Ingvar, känner igen dig till utseendet men kan inte placera dig?
Tessan, med Zambo menar du då Peter Sandberg? Han kallades visst för Sambo (med res. för stavningen). Peter bodde på Arvid Mörnes väg 20 och jag har av nån anledning för mig att han spelade trummor? Precis som Korre (Peter Korhonen), Kicki du borde känna hans syrra Susanne Korhonen?
Till Therese, gick inte vi i samma klass??? Tycker ditt namn låter så bekant.
Eva
Nog minns du Tessan Berg, Eva. Ljushårig tjej. Kan ni ha hamnat i samma klass i högstadiet?
Åke Lasses kommer jag ihåg mycket väl.
Han var tillsammans med en av mina bästa kompisar, Camilla, som bodde vid Bromma kyrka. Vi umgicks rätt mycket under några år i slutet av tonåren. Åke höll visst på med bilar, körde race om jag inte misstar mig.
Hade inte vaktis två söner eller är jag ute och cyklar nu? Eller var det så att det fanns två vaktmästare som var bröder…hmm…*letar i minnet*…
Det fanns två vaktmästare som bodde ovanpå varandra i ett särskilt vaktis hus. Åke Lasses som gick i min klass var son till den ene och han hade en äldre bror.
Då hade jag rätt i båda fallen, det glädjer mig att det finns lite frisk vävnad kvar uppptill trots allt…två söner och två vaktisar.
Ja jag tycker som Eva Hynninen…Skulle vara skoj att se Thomas Bergman här inne..Iom att jag träffade en vän till honom för två veckor sedan…
O Det här är skoj ..Jag pratade med min pappa nyss. han väntar med spänning på att se allt som ni duktiga personer har samlat info om Blackan.
Vill bara tilägga att det finns en bok som är bra.. den heter Låt den rätta komma in..Väl läsvärd!
Men en fråga? Fins det inga fotografier från gmala stenbryggan? Någon kanske har det i gömmorna?
Hej Carina, välkommen in på bloggen. En sak bara, innan du frågar om olika saker som rör Blackeberg, så gå gärna in på “arkiverade inlägg” högst upp på sidan, där hittar du svaren på dom flesta frågor som du kan tänkas ha. Har du sen något mer att tillföra, så är vi glada. När det gäller stenbryggan kan du söka i sökrutan efter “Ingvar” så hittar du en bild där på bryggan. Vill du dessutom delta i ett nostalgimöte så kan du gå in på bildtroll@live.se så får du inloggningsdetaljer där vi planerar detta möte.
Visst var det två vaktmästare – Allan och Gustaf. Vad jag vet så hade Allan och hans fru inga barn. De bodde på det övre planet i vaktmästarbostaden. På det undre bodde familjen Lasses. Åke har förutom sin äldre bror Bengt (som jobbade på bank) en syster som heter Ingrid.
Hej, hade inte kollat bloggen pâ ett tag men Eva, jag minns inte att vi gick i samma klass.Jag tror att du gick i C eller D kanske. Jag gick i B pâ högstadiet. I Blackebergskolan gick jag i 1-3e och 4-6d, med Yvonne Kylenstierna som klassförestândare. Zambo heter Peter Wilén och bodde i porten brevid mig, Holbergsgatan 43. Det var mânga som hette Peter pâ den tiden. Bara i vâr klass fanns det 3 stycken. Hej