Foto: Tomas Westberg
Några utsiktsbilder från Blackebergs högsta byggnad, BRF Höjdpunkten på Blackebergsplan 10. Tack till Kurt Baneryd som lät oss ta del av den otroliga utsikten från hans terass på tolfte våningen. Kurt har flyttat till Blackeberg från Ängby.
– Vi brukar säga att vi flyttat från paradiset till himlen.
{ 28 comments… read them below or add one }
Härligt! Kunde se ända bort till mina gamla lägenhet!
Wow, verkligen flygfoto-känsla! Verkligen jättefina bilder.
Jag kommer lite sent in i bilden men kante låta bli o kommentera bilden där man ser dom tre höghusen gula blå och röda, högst upp var det konstnärsvåningar med otroligt högt tak och som man ser fantastiskt ljusinsläpp från takfönster. På 50 och 60-talet var det Ahrle i det röda och Zenia gift med skulptören Larsson i vårt Gula men i det blåa kommer jag inte ihåg. Är det nån som kan fylla i med kända människor i Blackeberg? Typ Arne Andersson som tävlade mot Gunder Hägg o.s.v.
Arne Andersson bodde på Grundtvigsgatan, kommer ihåg honom.
Det finns fler kända blackebergare i kommentarer tidigare, som Ted Åström, Ann Zacharias. Janne Schaffer, Bruno Wisell, Anna-Lena Hemström, Per Lönndahl. Mats Hulth bodde också i Blackeberg under många år.
Bodde inte Clas af Geierstam (Klabbe) i Blackeberg?
Har aldrig hört att Clabbe bott i Blackeberg.
Claes af Geierstam och Ola Håkansson (Ola And The Janglers) bodde i Sollentuna.
Jag minns att det fanns ett band som bodde i Grimsta som hette Annabee Nox. Avdelning värdelöst vetande
Arne Andersson bodde i blå höghuset och jobbade som gymnastiklärare, hans dotter inga eller ingrid delade ut massor av hans medaljer. Visste inte att Ola Håkansson bodde i Blackeberg men vi gick samtidigt i Sthlms stads Handelsskolor. Bruno Wintzell brukade testa akustiken i tunnelbanehallen, eller om han bara ville synas!
Hade en vän som bodde i andra hand i en av ateljélägenheterna i ett av höghusen, men det var länge sedan nu. Vore kul att dokumentera någon av ateljélägenheterna i Blackeberg, eller någon annan lägenhet som har annorlunda planlösning (etage).
Vad jag kommer ihåg så bodde Arne Andersson på Grundtvigsgatan någon gång på 70-80 talen. I varje fall så var det där man mötte honom.
Ola Håkansson bodde i Sollentuna skriver Ola Byström!
Kommer ihåg Bruno Wintzell när han sjöng på en Blackebergsdag på torget och berättade om sin uppväxt. Han växte upp i huset till vänster om tunnelbanehuset.
John Ajvide som har skrivit boken “Låt den rätte komma in” som hanlar om vampyrer, bodde på Ibsengatan. Jag tror att hans efternamn var Lindqvist förr. Även jag jobbade ett tag på Williams förlag, Jag hämtade posten efter skolans slut som man sen delade ut. Jag hade en kärra efter cykeln. Jag tror att det var Åkes bror som fixade jobbet. Arne Andersson bodde i blåa höghuset på Ibsengatan och var lärare vid Alviks folkhögskola.
Jag hyrde “Låt den rätte komma in” för något halvår sedan och jag måste säga att det är en av de sämsta filmer jag någonsin har sett. Efter en halvtimme så frågade gumman mig om det var en barnfilm vi hade hyrt. Det var ungefär samtidigt som jag satt och tänkte på de här breven om mobbing som barn brukade skicka till programmet Bullen, … Men det är inte brevskrivaren som det handlar om eller hur de nu uttryckte sig. En otroligt trist film.
Jag känner faktiskt en av skådisarna i filmen, Karl-Robert Lindgren – en fd operasångare – jävlars vilken basröst han har! Han bor i Sollentuna, ytterligare en koppling mellan Blackeberg och Sollentuna
Jag brukar surra med honom ibland när jag tar en pilsner på den lokala syltan. Han är väldigt stolt över sin insats i filmen även om han tycker att han borde ha fått bättre betalt.
Det är han som står på en balkong och klappar katter och som kommer inspringande på ett café (Kaskad!) och meddelar att någon har dött. Han sa att det mesta faktiskt spelades in i Råcksta och att alla riktiga vinterscener spelades in i Luleå men att en del är från Blackeberg.
Ola, läs boken istället – du kommer att känna igen varje plats och veta exakt hur det ser ut där. Som vanligt är boken bättre än filmen!
Filmen är till stora delar inspelad i Luleå men sen är det Blackeberg och Råcksta i vissa scener.
Har skummat igenom boken, handlingen var usel men jag var mest ute efter att känna igen miljöerna och det gjorde jag.
Har fått låna boken (låt den rätte komma in) men inte kommit mig för att läsa – än. Inte blev jag mer sugen på att läsa den heller efter att ha sett filmen som gick på TV för ett par månader sedan. Hade spelat in den och såg den under julhelgen. Håller med Ola – det var verkligen bland det sämsta i filmväg jag sett. Kanske lyssnar jag på Yvonne och ger boken en chans så småning om, eller så lägger jag tiden på att fortsätta läsa bloggen i stället.
Mitt råd är att du läser bloggen i stället, den ger mer !
Ja handlingen är inte mycket att hänga i julgranen men miljöskildringen är så mycket Blackeberg i boken! Därför är det värt att läsa den.
John heter fortfarande Ajvide Lindqvist. Både boken och filmen har ju fått en enorm publik och den senare är långt ifrån så dålig som ni säger. Däremot är det svårt att inte bli besviken om man letar efter autentiska Blackebergsmiljöer i varje scen (det gjorde jag).
Visst letar man efter Blackebergsbilder när man ser filmen, det går ju inte att komma ifrån! Filmen har fått strålande recensioner överallt men det fick ju Bergmanfilmerna också. Har för mig att jag en gång i tiden hörde John Ajvide Lindqvist som ståuppare.
Själv har jag inte reflekterat över att läsa boken eller se filmen, eftersom jag uppfattat den som underhållning för barn. Men den är tydligen tillräckligt intressant för att diskuteras här på bloggen, så man blir väl tvungen att skaffa boken/filmen, frågan är vilken ger mest rättvisa åt historien?
Vill du få en Blackebergs skildring så välj boken!
Arne Andersson bodde i en av höghusen .
Han bodde längst ner och då vi var i bus åldern så busringde vi på hans dörr och spran. Till slut ledsnade han och sprang efter och fick tag i mej . jag åkte på en lavett och han ledde hem mej till farsan och skvallrade.
Sen fick jag en utskällning till av farsan och så började han gapskratta och sa att jag var korkad som trodde att jag kunde springa från Arne Andersson som var världens bästa medel distansanare tillsammans med Gunder Hägg.
I samma höghus hade Skulpröreren Asmund Arle sin bostad och atilje. Kände hans grabb. Vi gick i scouterna ihop.
Hasse
Hej, ni skriver om kändisar i Blackeberg, jag och min kompis brukade uppträda på ungdomsgården med Bruno Wintzell, han var min klasskamrat i tvåan jag tror trean och fyran också. Vi var alltid på ungdomsgården dansade mest varje kväll, det fanns ett litet sidorum vi fick vara i med grammofon, möblerna runt väggarna, va’ vi hade roligt!!
Ted Åström var ju där men yngre än oss. Janne Schaffer var ju också yngre men ofta där och spelade då med Lenne Norman, som också hade en klasskompis till mig i sitt band, Lelle Berglund. Fast vi hade ju varit på går’n i ett par år innan dom kom dit. Ulf Brundberg bodde också i Blacken ett tag på Holbergsgatan.
Vi flyttade in i Blackeberg den 7 dec 1951. Ibsengatan 4.(Italienaren)
Hej!
Angående det blå huset!
Jag var skolkamrat med Maria Sellén, och hon bodde högst upp i det blå höghuset. Ateljevåningen. Pappan hette Stig Sellén. Var upp dit ibland och tittade på alla verk. Ska åka till Blackeberg i sommar och vandra runt på nostalgitripp med en av döttrarna.
Någon gång under skoltiden fick jag lära mig, att aldrig använda adjektiv med negativ innebörd, ihop med ord som hade en positiv betydelse. Ingen kunde vara hemskt rar, inget kunde smaka ohyggligt gott mm.
Nu vet jag bättre!
John Ajvide Lindqvist: Låt den rätte komma in är hemskt, ruskigt, gräsligt, kusligt, otäckt bra!!!
Filmen har jag inte sett, tror att min “egen” är bättre än så länge.
Det är definitivt ingen barnbok även om sonen frågat om jag läst den…. Nu har jag det.
September 1973 var jag en vecka i London. På planet, hotellet fanns en ung vacker man jag kände igen. Även han kände igen mej, frågade om jag gått i Blackebergs läroverk, vilket jag förnekade, men tillstod att jag bott i Blackeberg. Längre kom vi inte.
På hotellet fick vi utegångsförbud pga bombhot. Vi bjöds på drinkar, satt och småpratade. En kväll blev den unge mannen förbannad och sa ifrån, det här är inget att skoja om, folk dör faktiskt här och nu…Det väckte förstås min respekt. Den 11/9 skedde kuppen i Chile.
Jag åkte hem, den unge mannen stannade i London.
Min bror mötte på Arlanda, det var valsöndag och maken valarbetade. På frågan hur jag haft det, skojade jag om, att jag bott på samma hotell som Bruno Wintzell (sett i liggaren). Och brorsan frågar hur mår han nu för tiden? Dom hade varit klasskamrater i Blackebergsläroverk!
Senare på kvällen berättar jag om detta lustiga sammanträffande för maken, som säger: vá känner Bosse Bruno? Det visar sig att Winzell´s och hans familj firat semestrar nära varandra å västkusten!
Även om världen är liten så är Blackeberg stort.
Min bror heter Bo Carlsson.
Konstnären Stig Selén hade senare en ateljé i Vällingby och min pappa som gillade Stigs målningar köpte under årens lopp ett antal av honom. Håller precis på att röja ur pappas lägenhet (i Blackeberg) och har idag tagit med mig tavlorna av Stig. En av målningarna har han gjort på emaljerad plåt – riktigt läcker.