Söndagen den artonde februari 1951 kraschlandade ett engelskt plan av typen Vickers Valetta strax söder om Bergslagsvägen mellan Råcksta gård och Islandstorget, ungefär där Blackebergs bollplan ligger idag. 13 av de 21 ombordvarande brittiska flygkadetterna skadades och andrepiloten flight lieutenant D H Davy som vid kraschen klämdes mot en sten avled vid ankomsten till S:t Görans Sjukhus. Händelsen är förstasidesnyhet på Expressen samma dag: ”Passagerarplan med 23 man störtat i Bromma – En dödad – Tolv skadade – Dramatiskt radiobud”.
Någon panik bland de brittiska flygarna blev det aldrig. Alla de som sluppit så när helskinnade undan katastrofen visade prov på verklig brittisk sinnesnärvaro.
Sedan wing commander Edwards konstaterat att alla officerare och kadetter dragits fram ur planet och gjort en snabborientering av olyckans omfattning, tog han utan att ge sig tid att torka bort blodet ur ansiktet fram en cigarett, tände den och redogjorde för förspelet till kraschen.
Två flickor var ytterst nära att bli krossade under det störtande planet. De gick på Bergslagsvägen, ett hundratal meter från den nya bebyggelsen i Blackeberg, då den tunga maskinen kom framrusande på låg höjd rakt emot dem. Genom att snabbt kasta sig ner i det snöfyllda diket slapp de undan med livet.
Dagens Nyheter har nyheten dagen därpå: ”22 engelsmän kraschade vid Bromma – Löjtnant dödsklämd mot stenblock – Helt villasamhälle var i farozonen – Skidande pojkar handlöst i diket undan flygplanet”.
– Jag nödlandar på närmaste fält, var det sista som Brommatornet hörde från den engelske piloten, wing commander Richard Edwards. Sekunden därefter blev det dödstyst i radion och därmed förstod trafikledningen att en olycka inträffat. Katastroflarm hade redan gått på Bromma, men nu tillkallades också beredskapen på Barkarby flygflottilj och Stockholms brandkårer och ambulanser. Man befarade nämligen att planet gått ned mitt i bebyggelsen vid Blackeberg, vilket lyckligtvis inte var fallet.
Med närmare 150 kilometer i timmen rände planet mot ett par träd på en bergknalle, och samtidigt drog det med sig högspänningsledningen. Efter att ha plöjt en 50 meter lång fåra i buskagen blev det stående mellan två kraftiga granar. Flygkroppen knäcktes av på mitten, båda vingspetsarna slets bort, och lösa delar från planet kastades hundratals meter från olycksplatsen. Planets båda sidor trycktes in och nospartiet blev uppbrutet.
{ 6 comments… read them below or add one }
Vilken spännande historia! Synd att det fortfarande kraschar plan i Vällingbytrakterna ibland…
Trots att vi ännu inte flyttat till Blackeberg då i februari är det ju en så otäck händelse att jag borde komma ihåg den, men det gör jag inte. Den bör ju ha stått i Aftonbladet också som pappa köpte var kväll.
Om jag minns rätt så hittade vi ingen artikel i Aftonbladet.
Den här historien har jag hört många gånger berättas av min pappa som bodde i Norra ängby vid tidpunkten! Själv är jag uppvuxen på Arvid Mörnes väg i Blackeberg och fantiserade alltid om kraschen när jag gick förbi fotbollsplanen.
Jag bodde i Blackeberg mellan 1978 (då jag föddes) till 1990.
Tack för en fantastisk Blogg. Underbart att ha hittat den!
I verkligheten var det så att flera av mannarna på flygplanet blev så chockade att de irrade omkring i Råckstaskogarna och påträffades dagen därpå mycket medtagna. De hade ingen aning om att bebyggelsen var så nära beroende på att området på den tiden utgjordes av skog åt det håll de förirrade sig i sitt svåra chocktillstånd. Om detta står att läsa i flygets årsböcker från den tiden.
Det har gått många år sedan jag bodde i Blackeberg. Möjligen kan det var åldern som gjorde att jag skrev fel. De engelska flygarna irrade inte omkring i Råckstaskogarna utan i Grimstaskogarna givetvis.