Foto: Tomas Westberg
Blackebergs ende urinnevånare värd namnet måste vara Sven Mellström, född 1927, som bott och arbetat vid Kvarnvikens Kvarn på Kanaans väg 49 sedan 1945.
Det har funnits kvarnar i Kvarnviken sedan medeltiden. Den nuvarande kvarnen byggdes 1878–1882 av snuskungen Knut Ljunglöf och kallades då Råcksta handelskvarn. Spannmålsmagasinet i galvaniserad plåt, ”spökhuset”, ser ut som en modern industribyggnad men är uppfört samtidigt som kvarnen och är alltså 127 år gammalt.
Kvarnvikens Kvarn malde mjöl åt de näraliggande bondgårdarna fram till och med 1950. I samband med att Vällingbydepån byggdes dränerades området och vattennivån i Kvarnsjön sänktes med två meter samtidigt som nya stadsdelar bokstavligen växte upp som svampar i skogen kring kvarnen.
Kvarnen drivs idag av Museet Kvarnvikens Kvarn & Såg.
{ 6 comments… read them below or add one }
När jag var liten (på 60-talet alltså) så hade vi ungar i Blackeberg inte en aning om vad det grå plåthuset var. Jag tror inte våra föräldrar visste det heller. Några sa att det var för vinterförvaring av båtar. Vi barn kallade det för Spökhuset och var skiträdda varje gång vi skulle gå förbi för att komma ner till Kanaanbadet.
Vi var inte inne i magasinet, Sven menade att det är tomt och därmed ointressant. Fortsatt öppet för spökspekulationer med andra ord
Under kvarndagarna brukar man få gå in i magasinet. Det är tomt, men det är en ganska fin lokal, med golv, tak och pelare av omålat trä vill jag minnas. Den här bloggen är ett bra initiativ, förresten. Jag flyttade till Blackan för några år sedan, och har aldrig ångrat mig.
Hej Pär, kul att du också hittat hit
Kvarnsjön? Är det Grimsta träsk tro?
I mitten på 50-talet lyckades vi ta oss in i “Spökhuset”. Men mest bråte inte mycket att se. Vi bodde på Elias Lönnroths Väg inte långt därifrån. Grimsta träsk är Råcksta träsk och Kvarnsjön fanns strax söder därom på andra sidan vägen strax innan en reglerbar vattensluss.